ankiochalix

Ja då har den här helgen tagit slut, i Fredags var jag på Ulricehamns Brukshundklubb och förberedde det sista inför Lägre spårtävlingen, spårpinnarna hade kommit och de skulle märkas och läggas i påsar till spårläggarna, åkte upp till Falköping i mellan och lämnade barnen och sen tillbaks till klubben. När jag var färdig så tränade jag och Alix , jobbar mycket på apporteringarna, och det går bara bättre och bättre.

Upp klockan fem, kom i säng sent så jag var ganska trött, men efter lite kaffe så började jag piggna till. Var på klubben kvart över sex och det var faktiskt en hel del tävlande som kommit redan. Det skulle ju bli lite spännande att se hur de nya reglerna i lägre spår funkade. Det flöt på väldigt bra nästan alla klarade sina spår och många blev uppflyttade, det var jättekul. Dessutom så vann hemmaekipaget Kjell Blomqvist med Ayk tävlingen, ETT STORT GRATTIS TILL ER!!!. Det blev en riktigt lyckad tävling.



Idag Söndag så tog jag och Alix en rejäl sovmorgon, eftersom jag inte somnade innan kl tre. Efter en långpromenad så körde jag lydnad i min lilla trädgård, jobbade med kontakten, snabba läggande och sättande i leklydnad. Tog en paus och tränade sedan apportering. Iväg till Falköping igen för att hämta hem barnen och sen ska vi ha en myskväll.

Igår var det träning i Alvesta igen, vi hade två figuranter eftersom de flesta som tränade skall tävla på lördag, det är alltid spännande att se hur andra figuranter jobbar.

 

Själv tränade vi på ronderingar, bevakningar, utkallningar, framför allt tränade vi på Alix bakåtkämpanden och byteshantering, igår gick det mycket bättre att få Alix att lägga sig med bytet, inte så mycket tjafs.

 

Håller också på att förbereda lägre spårtävlingen som ska vara på Ulricehamns brukshundklubb på lördag, Har varit ute och tittat på alla spår, det gäller ju att anteckna och memorera eftersom det är nya regler med direktpåsläpp och domarna ska följa med de första 125 metrarna. Tidschemat har jag gjort färdigt, så nu är det spårpinnar som ska märkas och det sista inför tävlingen. Ska bli kul.

Nu är det riktigt roligt att träna hund! Efter att ha pratat med Fabrizio så har jag börjat träna skydd igen, första gången så var han lika galen och okontrollerad som vanligt, det var svårt att få honom med sig när man skulle gå från figgen.

På kort tid och med en figurant som läser min hund otroligt bra, så har vi jobbat med exakt de bitar som vi behöver, varför skriker Alix när vi startar eller som han började med i höstas skrika varje gång jag sa fot? Jo Alix vill inte att någon styr honom i skyddet han är van vid att ha kommandot själv. Alltså inget vinnande av att han ljudar för att skapa aktivitet. Ljud = ingen aktivitet. Detta har gjort att jag faktiskt kan gå långa pass med bibehållen kontakt, visst försöker han men det får han ingen vinst av.

Noggrant arbete med ronderingarna, gör att han förstår mycket fortare vad han ska göra.

Varför springer Alix runt hela planen med bytet när han vunnit det? Jo byteshanteringen är kass, har aldrig tränat på detta i skyddsträningen. Tränar nu på att Alix ska springa runt mig i liten cirkel med löst hängande koppel för att vi vunnit bytet tillsammans och för att vi ska kunna avsluta i rofas. Ingen kamp mellan mig och Alix om bytet.

Rofasen som jag hade på Alix när jag tränade det första halvåret, den försvann eftersom jag aldrig tränade det efter att vi börjat med ärm. Nu tränar vi det jättemycket, och det känns mycket bra när Alix sitter med ärmen och jag håller honom under hakan, han är avslappnad och fin med bytet, än så länge är han inte lika lugn när man lägger honom med bytet då vill han gärna markera att detta är mitt, men vi tränar på detta.

Alix ligger väldigt högt i försvarsdrift och det innebär att det tugg han började med förra året kommer sig just av det, nu tränar vi på bytesdriften och då blir betten tryggare, Alix hade ju flygande angrepp förut, att han inte har det nu kommer sig av att han ligger för högt i försvar, det krävs ett fast bett om man ska flyga.

Alix bevakningar är väl det ända som inte förändrat sig dom är otroligt bra. Det andra förbättras nu sakta men säkert.



Lydnaden

Här blir Alix mer och mer förig och lyhörd för varje gång vi tränar, som jag ser det har jag hittat ett sätt att träna på som passar den typ av hund jag har, det är mycket kvar att finputsa men det ser jag inte som något problem.


Spåret

Alix är en kanonspårhund, här är det tempot som behöver arbetas med.


En efter en faller bitarna på plats och det känns helt underbart, det trodde jag inte för ett halvår sedan, då hade jag nästan givit upp. Vilken tur att jag inte gjorde det!!!

Den här påskhelgen har det varit en hel del tränande, vilket passar mig jättebra, det är så otroligt kul att träna just nu, Alix börjar bli sitt gamla jag igen och det märks på honom att han tycker det är skönt att få tillbaks sin matte som vet vad hon gör.

På Torsdagen tränade jag en hel del rondering med störning, eftersom han gärna vill gå direkt på sjätte värnet, efter några tjuvstarter så började han förstå att ingen belöning kom om han gjorde så, då gick det faktiskt över förväntan eftersom han brukar vara riktigt envis. Tränade också lydnad med störning på plan, väldigt nyttigt , han vill ju gärna styra, nu går han riktigt långa pass med bra och bibehållen kontakt.

Stannade kvar hos Kirsi över helgen, det är ju ganska långt att köra och då tycker jag det är onödigt att åka fram och tillbaka när man ändå skulle träna på Söndag igen.

Så på Fredagen åkte vi och spårade, la ett långt U-spår till Alix utan föda, med fem apporter, två på första, en på andra och två på tredje. Idag var han riktigt het så det var svårt att hålla emot, men han gick bra i spårkärnan och apporterna där finns det ingen tvekan längre han bara kastar sig ner och markerar dom, första vinkeln tog han klockrent trots sin höga fart, den andra gick han över lite grann. Måste jobba på tempot.

Lördagen blev det ingen direkt träning mer än att jag tog Alix och Sari, Kirsis fem månaders vildbas på en långpromenad, det var ett helt företag att få ordning på hur jag skulle få dom att gå på var sin sida eftersom den lilla vildbasen helst ville hänga i Alix päls hela tiden, tillslut fick jag Alix att gå under lydnad på vänster sida medan jag parerade Sari på den högra, det var ju en bit att gå på den trafikerade vägen innan vi kom till skogen där jag kunde släppa dom. Alix har ett enormt tålamod med valpar, vilket jag tycker är jättebra. Sari är i spökåldern och tycker att en del saker måste man skälla på som tex rotvälter, stubbar och diverse andra saker som ser lite läskiga ut, men eftersom Alix inte reagerade och hon tittade väldigt mycket på honom, så vart hon inte så spökig på slutet.

På Söndagen var det dags att åka till Alvesta igen, Kirsi skulle träna Tina denna gång, och vi andra åkte och spårade. Hade bestämt att jag skulle finputsa vinklarna, så jag la ett spår med nio vinklar och en apport ganska snart efter vinkeln som belöning. Spåret såg ut så här, först rakt, vinkel till vänster, rakt vinkel höger, rakt vinkel höger, rakt vinkel vänster, rakt vinkel vänster osv, totalt nio vinklar.

Alix tar upp spåret, men jag tappar bort mig redan på första vinkeln börjar styra där jag tror att jag gått , vi är fem personer som går omkring, tillslut ser jag att jag kommit ganska högt upp på fältet, så jag säger jag börjar om, de andra säger det kan du väl inte göra vi har ju gått över allt här nu, ser som av en händelse när jag är på väg tillbaka, den andra apporten, ropar till dom andra här har jag gått lägger ner Alix vid apporten för att han ska försöka ta upp spåret där ifrån upptäcker att det var åt andra hållet jag gått, vänder på honom han har alltså legat i spårriktningen, ber honom ta upp spåret och tro det om ni vill men han tar resten av spåret hur bra som helst, trots alla som klampat omkring inklusive han själv, snacka om spårnäsa och att aldrig ge upp, Alix är fantastisk om jag får säga det själv, sådan klantig matte men han löste det ändå.

Bilen blev inte färdig igår, det var mycket mer att göra med den än vad vi trodde, Mats har gjort ett jättejobb han är guld värd
.

Passade då på att åka till Alvesta och träna spår och lydnad i ett underbart härligt väder.



Idag blåste det inte särskilt mycket, och det var ju skönt efter som det blåst halv storm de andra gångerna vi spårat.

La ett U-spår med två apporter på vardera sträcka , råkade korsa mitt eget spår av misstag klantigt, men samtidigt lite spännande hur skulle Alix göra när han kom dit.

Samtidigt hade han andra svårigheter, Babsan Kirsis tik är på väg in i höglöp och hon var också med i samma bil.


Vi började med att presentera oss och sedan ta oss fot till spårstarten, det går bättre och bättre. Första sträckan gick kanon, när vi kom till första vinkeln kollade han av lite och gick rätt, andra sträckan gick också kanon när han kom till det ställe jag hade korsat mitt eget spår saktade han ner något men tvekade inte än sekund på vad han skulle följa, andra vinkeln tog han perfekt, och där släppte jag ut linan, men jag gjorde misstaget att släppa linan slak istället för att han skulle få arbeta sig ut i linan, vilket gjorde att han ökade tempot lite men han markerade apporten bra ändå, sista biten hade jag kortare lina igen. Idag hade han föruom när jag släppte ut honom i linan ett riktigt behagligt tempo. Han spårade riktigt bra.

























För övrigt så gick alla hundarna riktigt bra.

Vi åkte tillbaka till klubben, där vi fikade ute i solen det var bara så himla underbart.

Efteråt satte vi igång med lydnaden.

Janne körde igenom mig och han grillar mig ordentligt nu. Vi jobbar med att Alix ska bibehålla kontakten hela tiden och det innebär att det inte går att slöa, nej, jobba så svetten lackar, men ack så nyttigt.

Tränade även ronderingar med störning, det placerades ut folk i lite olika värn, Alix blev lite förvillad och undrade vad vi höll på med, men till slut kom han på att det var nog bäst att lyssna på mig i allafall, vi får se hur det går nästa gång.

Återigen åker man hem, trött, men väldigt väldigt nöjd.

Alix är ändå fantastisk, här har han varit konstant bland löptikar sen tidigt i januari och man ser hur påverkad han är av det, men när han ska arbeta är det de han gör även om det kanske inte alltid blir 100%, men han försöker verkligen.