ankiochalix

I morse var det kallt, jättekallt när jag körde Sonny till skolbussen, det märks att hösten är här, när jag kom hem igen satt Ronja och åt frukost. Jag gick in och väckte Moa, hon är alltid lika glad spelar ingen roll vilken tidpunkt på dygnet. Körde Moa till skolan, och eftersom Ronja hade sovmorgon idag, så körde jag henne också. Ronja har börjat gymnasiet i Ulricehamn, så jag passade på att åka till klubben för att träna.

Tog först en rejäl promenad, det är en fröjd att promenera med Alix nu när han inte släpar runt mig i kopplet, jag var helt enkelt tvungen att förbjuda honom att gå framför mig, det är då han tar kontrollen, ska han göra sina behov får han göra det åt sidan eller bakom, nu när han har accepterat det så är det aldrig några diskussioner utan han verkar rätt nöjd.

Väl uppe på plan, lekte jag med honom en stund först, så att han skulle bli lite trött, då koncentrerar han sig bättre. Nu känns det ju som om han aldrig blir trött, han är väldigt intensiv hela tiden, så det går inte att gå och såsa, man blir helt enkelt genomsvett, men jag gillar att han är så intensiv för det är ju hans arbetsmotor som är sådan och man kan jobba med honom hur länge som helst. Det som är jobbigast är ju att han ligger på så att han lätt hamnar lite före och då gäller det att hålla tungan rätt i mun så man inte snubblar och blir liggande raklång ( har hänt en och annan gång innan jag lärde mig :) ).

Jobbade med apporteringen, vill att han ska sitta tätt framför mig med apporten helt stilla, så därför kör jag baklängeskedjning , så gjorde jag med inkallningen och den sitter jättesnyggt. Hoppet känns inte som något problem, han hoppar fram och tillbaka utan hjälp. Körde även framåtsändande och idag fungerade det jättebra.

Ska till Alvesta och träna imorgon ska bli riktigt roligt, det var ju ett tag sen nu.

Kirsi åker till Finland för att träna med Fabrizio och Ingar, är riktigt avundsjuk, hoppas dom får bra väder.

Och Sist men inte minst ett STORT GRATTIS till Fredrik Bjurklint och Nora som blev   Världsmästare i IPO för Rottweiler i Rottweil i helgen, med hela 293 poäng,
HIPP HIPP HURRA.

Ja nu börjar man piggna till efter två veckors virusinfektion, har varit i stort sett sängliggande hela tiden, förutom när man varit tvungen att skjutsa barn till skolan.
Har också varit på en liten promenad med Alix om dagen, men alltför kort för hans del, jag har helt enkelt inte orkkat mer, tur för honom att vi har trädgård och att barnen älskar att leka med honom annars skulle han nog gått i taket.



Tänkte först att jag skulle åkt till träningen idag, men väntar nog till nästa gång vi tränar, ska ialla fall lägga ett spår i morgon så att vi kommer igång igen.

Det känns väldigt bra nu, att äntligen kunna äta ordentligt, sitta uppe och titta på tv och orka gå ut på en riktigt lång promenad. Och framför allt komma igång med träningen igen.

Nu är det ca en och en halv vecka sen lägret i Alvesta avslutades, även om Alix piggnade till direkt så gjorde inte jag det, Det var otroligt kul och lärorikt, men väldigt mycket att göra, många nya intryck och långa dagar vilket gjorde att jag var väldigt trött när jag kom hem.

Första dagen började med en presentation av Fabrizio och Ingar, där de berättade vilka de är och hur de ser på det här med träning. De arbetar väldigt mycket utifrån hundens mentala egenskaper och förutsättningar tillsammans med sin förare, de ser varje hund som en individ oavsett om de tillhör samma ras, vilket jag tycker är jättebra, det är det inte så många som gör, utan har man en träningsmetod så är det den som gäller, de arbetar också väldigt intensivt med föraren så att denna förstår sin hund och kan träna den som just den behöver.

Efter den teoretiska genomgången så ville de titta på relationen mellan hund och förare, så att de kunde bilda sig en uppfattning om vilken relation vi hade och hur man kunde bygga vidare på den.

Vi var ca 25 ekipage så det var många att hålla i huvudet, Fabrizio och Ingar jobbar väldigt bra tillsammans, de kompletterar varandra på ett sätt som är sällsynt att se och varje ekipage fick mycket tid.

I skyddet hade vi två hjälpfiguranter från Alvesta och en ifrån Finland som fick fin utbildning, en sak som Fabrizio visade var att olika raser arbetar olika i skyddet och för att få samma förutsättningar måste de tas emot på olika sätt.

En sak som var genomgående för oss alla var att vi tränade för enkelspårigt, samma saker på samma platser hela tiden, dök det upp något nytt eller ändrades så var det många hundar som inte viste vad de skulle göra, faktiskt kan ju vad som helst hända på en tävling eller hur?:)

Alix har skapat sig så höga förväntningar på allting, att allt blivit en ända gråzon för honom, är det mycket folk så förväntar han sig att det ska bli skydd, och då blir han väldigt intensiv för då har han skapat sig en bild av hur det ska vara, och då blir han svårjobbad när det visar sig att det inte är skydd. För tydligen enligt honom kan skyddet börja när som helst. Måste skaffa tydliga signaler om när det är lydnad och när det är skydd.

Själv så ska jag jobba mycket med att dämpa Alix med vänstersvängar i lydnaden, så fort han tappar koncentrationen eller vill gå före, vänster, belöna höger.

I skyddet ska vi till att börja med jobba utanför plan, och bara i byte, belöna alltid när Alix är i bytesdrift, försvar har han så det räcker och för att inte hamna i blanddrift så tränar vi inte på det. Varför ska vi då köra skyddet utanför plan, jo för att nu ska det bara tränas lydnad där och vi ska ta bort förväntan av skyddet på plan, sen byter vi lydnad utanför och skyddet på plan, på så vis vet aldrig Alix var de olika sakerna händer.

Alix ser och hör nämligen allt som händer, ett exempel: Skulle köra två skjul, där Alix skulle komma till det andra skjulet med förväntan på att där skulle stå en figge, det skulle det inte vara, de skulle alltså lura honom. Ställer så upp för att skicka Alix springer fint runt första skjulet, men Alix visste redan att figgen inte var där utan stod i publiken, okey då skulle vi köra fyra skjul, där Alix skulle tro att figgen var i det sista, men han såg direkt när figgen var på väg till tvåan, så tillslut fick jag hålla för ögonen och Fabrizio öronen, då gick det bättre och vi fick det resultat vi ville.

I spårarbetet är det också dämpa som gäller, jobba mycket med serpentiner och godis i varje fotsteg.

Lägret var verkligen lärorikt, och det är alltid roligt att träffa nya människor och många duktiga förare, hoppas vi träffas på lägret nästa år!

Kirsi hade lagat all mat, så mätt och belåten var man varje dag.

Längtar redan till lägret nästa år!!!!!!!!

Nu ser jag fram emot fortsatt träning i Alvesta och att vi tillsammans arbetar med en del av det nya vi lärt oss, för vissa delar var ju bra redan innan.