ankiochalix

Igår var det Alvesta igen, åkte hemifrån kl sex på morgonen för att vara på träningen som började kl. 9.00, men vad gör man inte för bra träning.

Började som vanligt med spåret, vi åkte till skjutbanan och spårade eftersom gräset var så högt på ängarna, riktiga skitmarker egentligen torrt som öken och mycket spretande hårda grästuvor men det är bra träning. En man som heter Åke gick mitt spår, första gången någon går spår åt Alix som han inte känner, han lade två av mina apporter och en av sina.

 

Spåret hade han lagt i med tre raksträckor, det blir fyra vinklar, ingen apport på första sträckan en på andra och två på tredje, sin egen apport la han sist.

 

Alix slarvade lite vid påsläppet vilket gjorde att det såg ut som han letade lite efter mitt spår innan han kom på att det var detta han skulle följa. När han hade tagit upp såret följde han det riktigt bra, en mystisk perfekt markering som inte var något gjorde han på första sträckan, sen tog han den första vinkeln perfekt, kollade av den andra vinkeln innan han tog den och på den här sträckan hamnade han något utanför spåret ett par gånger, slog lite mer i nästa vinkel än vad han brukar göra, tog sista vinkeln klockrent. Alla apporterna markerade han som vanligt bra, rakt och snabbt. Jag är trots småmissar mycket nöjd med honom, stöter han på en svårighet eller ett problem slutar han aldrig jobba intensivt för att lösa det.

Tillbaka på klubben så fikade vi och pratade lite. Sen var det dags för lydnadsträning, det första jag gjorde var att gå runt med Alix lugn och sansad vid min sida, träningen börjar nu ge resultat, denna träning innebär att när jag sätter i gång med den tävlingsmässiga lydnadsträningen så är han mer fokuserad och inte så nyfiken på annat. Alix var riktigt följsam både i linförigheten och det fria följet, han var snabb i vändningarna. Vi körde också apporteringar, A-hinder, hopp och framåtsändande. Han skötte sig utmärkt och det var jätte roligt att träna, han var riktigt förig.

Alix

Nu var det ett tag sen jag skrev något, men det har varit fullt upp med annat, och dessutom har datorn varit upptagen av mina barn som engagerar sig för fullt i de sista inlämningsuppgifterna för den här terminen.

Förra helgen hade vi träning som vanligt i Alvesta. Vi började med spår, jag la ett U-spår med två apporter, ingen apport på första. Alix skötte sig bra, slog något i vinklarna och markerade apporterna som vanligt mycket bra. Trots att det kom en hel grupp med ryttare alldeles intill så stördes han inte i sitt spårarbete.

 

Alix har så höga förväntningar när han kommer in på en plan, så nu tränar jag enbart på att han ska gå lugnt vid min sida.

Jag och Alix sov över i klubbstugan, det var lugnt och skönt, men det kändes tryggt att ha Alix med sig eftersom stugan ligger enskilt. Jag blev bjuden på middag hem till Ewa en av mina träningskamrater, jättegod mat och trevligt sällskap. Tack så mycket Ewa.

Ewa och Jabba

På söndagen hade Alvesta Lokalklubb en lydnadstävling, där jag var tävlingsledare. Totalt var det nio startande, sex ettor och tre tvåor. Det var första gången för mig med de nya reglerna, men det var lätt att komma in i de rutinerna. Det var en jättetrevlig stämning bland de tävlande, riktigt rolig tävling.

Det blev ingen träning i söndags eftersom Moa åkte på en riktigt aggressiv magsjuka, det började vid niotiden på lördagsmorgonen och hon slutade inte spy innan mitt i natten, på morgonen när hon vaknade hade hon fyrtio graders feber och det höll i sig hela dagen trots att jag gett henne febernedsättande, men magen hade lugnat ner sig. I morse hade febern sjunkit något men då satte magen igång igen stackarn jag lider med henne. En som tycker det är riktigt tråkigt är Alix för ingenting blir sig riktigt lik, ingen träning och inga riktigt långa promenader. Han får nöja sig med att sitta i trädgården nu, vi får hoppas att det inte håller i sig så länge till eller att en annan åker på det, spysjuka är det värsta jag vet.

Moa och Alix

Har aldrig haft ett problem med Alix i bur, han brukar koppla av där. Skulle på ett möte och satte in honom i buren innan jag åkte. När jag kom tillbaka, såg jag Alix smita in i Ronjas rum, vad i ........ satte inte jag honom i buren innan jag åkte. Tittar in i vardagsrummet där buren står, och då ser jag att han har flyttat buren tre meter, översta haspen sitter på, han måste ha ålat sig ut blivit liten som en mus, ja det är för mig en gåta hur han kom ut genom det lilla hålet.

Träningen går framåt, tränar mycket apportering, han håller lugnt och fast, numera kommer han allt som oftast med sina föremål till mig för att leka eller få en belöning, vilket är väldigt positivt med tanke på att han har haft ett enormt ägandebegär och även tyckte att han lekte bäst själv, roligt att man får vara med på ett hörn nu.

Nosandet har i stort sett försvunnit vid sättandet och läggandet, och det beror på att jag lagt om träningen så att han får en högre förväntan.

Just nu tränar jag mycket leklydnad vilket ökar hans motivering, och med ökad motivering är det ockå enklare att ställa krav.

Alix är väldigt intensiv i det fria följet, och det gillar jag, men det ställer också krav på mig som förare.

Ska till Alvesta och träna imorgon, ska bli kul.

Nu har Alix blivit godkänd både extriört och mentalt och fått titeln korad!!!

Vi var i Värnamo och gjorde mentaldelen, det var deras första vad det gällde de nya reglerna så vi fick bli deras testhundar. Domarna var väldigt duktiga på att förklara vad man tittade på i de olika momenten.

 

Jag började med att följa med runt när den första hunden gick, eftersom vi skulle gå som trea, för att titta på de olika momenten och hur det var upplagt.

 

Det som jag reagerade på direkt var gubben som skulle göra det sociala samspelet alltså få fram lekinviter hos hunden, där kände jag hur ska hundarna kunna förstå att det är lek han bjuder in till? Det var otroligt mesigt.

 

Likaså släden, där kände jag också det här kommer Alix inte att tycka är det minsta hotande, det var en liten figur som man knappt såg ögonen på.

 

Det som jag också reagerade på var att i alla moment som de skulle dra ett snöre i figuren, där kunde hunden se att det var en människa som styrde det som rörde sig. Och redan där har man ju tagit bort en del av det som kanske skulle ha blivit en överasskning, förutom dumpen och figurraden där man placerade hunden före den som drog i snöret.

 

Så var det vår tur, det hela började med att man kom in och skulle gå förbi publiken, Alix visade att han tyckte att det var trevligt med så mycket människor, därefter fick alla i publiken vända sig om och jag och Alix fick placera oss precis framför publiken eftersom det skulle komma en person gående mot publiken och oss, det visade sig att det tyckte Alix också var trevligt och tog själv kontakt med den mötande personen.

 

Sen var det testledarens tur att gå i väg en liten sväng med honom, och han följde glatt och villigt med, men hade lite bråttom tillbaks till matte på tillbaka vägen, testledaren gjorde inte så speciellt mycket för att försöka få någon kontakt med hundarna om det nu var det, det gick ut på.

 

När de kom tillbaka till mig så var det hanteringen, testledaren tittade på tänder, lyfte på alla fyra benen och kände igenom hunden ordentligt och det hade Alix inga som helst problem med.

 

Nästa moment var lek med förare och bitstock, jag skulle koppla loss Alix, hålla honom i halsbandet, dra bitstocken i backen några gånger och sedan kasta i väg den, när den landat skulle man släppa honom och man själv skulle förbli helt passiv och se vad hunden gjorde.

 

Han sprang naturligtvis ut i full fart och hämtade bitstocken, sprang runt med den tills jag blev tillsagd att kalla på honom, han kom efter två uppmaningar och ville kampa med mig blev jätteglad alla som känner honom vet ju att Alix leker helst själv och om han måste komma stannar han en bit bort och dödar bytet först, när jag kampar med honom så tar testledaren över kampen och det är ju heller inga problem, han stannar upp, kommenderar loss och medan han håller honom i halsbandet så slänger han i väg bitstocken igen, släpper honom och ser om han kommer tillbaka själv, han kom till testledaren för lek efter han fått ropa på honom två gånger, men han kom ända in och ville leka igen.

 

Nästa moment är gripa ta, kampa på 5 m, inga problem han springer ut i full fart och biter och kampar tills testledaren släpper. Likaså på 40 m.

 

Så var det jakten, en trasa dras fram på en bana och jag ska hålla Alix i halsbandet till testledaren säger till, Alix springer ut i full fart och hämtar trasan och bär med sig den tillbaka.

 

Nu ska trasan in i ett rör och man ska se uthålligheten hos hunden i hans försök att hitta den, nu får man förflytta sig så man står på sidan av banan, och för vår del så blev det lite galet de hade placerat, lekgubbens kläder alldeles vid sidan av banan och det fångade Alix intresse, så han såg inte trasan över huvud taget, även om han kanske hörde ljudet, när jag släppte honom sprang han direkt till det som fångats hans uppmärksamhet och när det visade sig inte vara något intressant, så visste han inte vad det var han skulle göra. Jag tror personligen själv att om man hade fått ta några steg framåt i riktning mot trasan, eftersom det ändå ska vara en förlängning på jakten då bytet försvinner, så att fokus hade varit kvar på det som skulle göras, så hade nog fler hundar letat i riktning vart trasan tog vägen och inte i riktning från där man stod.

 

Nästa moment är figurraden, det har ändrats så att man lägger vikt vid hur hunden kan fokusera om när ett hot dyker upp efter det att matte eller husse har försvunnit.

 

Testledaren håller hunden, föraren springer iväg får kalla på hunden halva ca 20 m, därefter vara passiv och springa och gömma sig, när föraren gömt sig väntar testledaren en stund och det dras upp en figur, testledaren väntar en stund till och släpper sedan hunden. Detta var inget problem för Alix han kunde fokusera på det som hänt tidigare och visste precis var jag försvunnit. Han hade heller inga problem med figuren på tillbaka vägen han hjälpte till att lägga ner den.

 

Så till lekgubben i det sociala samspelet, efter att ha sett hur lekgubben rörde sig när jag gick med den första hunden, så visste jag ju redan att Alix inte skulle ta det som en lekinvit, figuranten rörde sig försiktigt framåt, sida till sida lite försiktigt dansande, och böjde sig lite åt sidan för att inte utgöra något hot. Men för Alix var det varken lekinvit eller hot, han började med att titta intresserat på honom längst ut i kopplet, gjorde så ett par ryck för att komma framåt när han inte fick det så tyckte han att gubben var totalt ointressant, när jag sedan släppte honom sprang han direkt fram och luktade på kläderna, och sen var det inte intressant längre för det hände ju ingenting. Detta var jag väl mest besviken över att det inte blev tillräckligt med retning för Alix, för det vet ju alla som känner honom eller har sett honom att den sociala leken är det som är det minsta problemet för honom, han leker ju med vem som helst hur som helst och var som helst.

Dumpen, där skulle man gå som om man vore på promenad i halvlångt koppel, så Alix var naturligtvis före mig, när dumpen rycktes upp han tvärstannade och gick omedelbart fram till dumpen och kollade, inga som helst problem.

 

Skramlet bestod av en slags trumma som de drog fram och tillbaka några gånger, det lät ungefär som om de hade småsten i den och jag måste säga att det verkade knappt som Alix ens reflekterade över den, tyvärr hade tiken som gick innan Alix kissat precis där och det var mer intressant att stå där och äckla sig med den fläcken, när jag gick fram till trumman och ropade på honom kom han glatt och villigt, ungefär som jaha vad vill du.

 

Släden, här stod hunden i direkt anslutning till den som drog i snöret på släden, Alix tittade när det började röra sig där framme, släden rör ju sig långsamt och efter att ha tittat på den som drog i snöret och sedan på figuren igen, så var det ointressant, den utgjorde inget hot och inget annat roligt heller för den delen, när jag släppte honom sprang han direkt fram till figuren.

 

Tilläggas bör eftersom man nu inte kunde få fram en del reaktioner på Alix är att han i alla momenten var framför mig i kopplets längd, och för avreaktionerna hade han inga som helst problem att gå förbi figurerna på sin sida.

 

Skotten, först passivitet, man skulle hålla längst ut i kopplets längd, han gick och nosade som vanligt, tittade till när skotten kom. Sen var det kamp och det var inga problem, kampar vi så kan himlen ramla ner.

 

På det stora hela är jag nöjd, det som var tråkigast var ju att det inte blev någon reaktion på lekgubben. Av de fem hundar jag såg var det ingen som reagerade med lekinviter. Det var en som tyckte han var lite äcklig annars ingenting.

 

Jag tyckte om den här nya testformen, det ska bli kul att se någon mer korning på en annan klubb för att se hur de lagt upp det.

 

Värnamo var en mycket trevlig klubb. Ett stort tack till alla som arbetade med korningen.

 

I tisdags var jag på Smålandsstenars utställning för att extriörbedömma Alix, det var otroligt mycket folk och hundar, jag hörde att det var 94 olika raser som ställdes ut, inte dåligt.

 

Det var även många som jag kände som skulle ställa ut sina hundar.

Alix fick sitta i sin bur på området för att ta in atmosfären och så länge ingen gick rakt på buren så tyckte han det var helt okej.

 

Kirsi var där också, hon ställde tre av sina hundar, och Carro ställde sin Bezzi.

Kirsi ordnade en handler åt mig, hon tyckte väl att det var bättre att någon som visste hur man skulle göra tog honom. En man som heter Per-Anders visade Alix, och döm om min förvåning när han fick Alix att visa sig som om han aldrig gjort annat, jag blev väldigt imponerad av hur han hanterade Alix. Det enda som var problemet var när han skulle springa åt mitt håll då kan jag säga att det gick lite väl fort så jag fick gå och gömma mig. Per-Anders tyckte att Alix var en väldigt trevlig hund och erbjöd sig att ställa honom igen om jag var intresserad av att ställa ut honom. Tack så jättemycket för hjälpen.

Domaren gillade Alix och sa att hade det varit utställning så hade han fått en 1. Alltså inte bara en bra brukshund utan vacker dessutom. Det blev en godkänd extriörbedömning, nu har vi bara resten kvar och vi får se hur det går.

Alix lät sig hanteras hur som helst, bara jag ser var min matte är sa han :)

Nästan som om han inte märkte att det var någon där

Domaren Eva Eriksson tittar med kritiska ögon

Visa sidan ordentligt

Och till slut , ser det ut som han säger va, vem är du, har du varit här hela tiden

Alla fina bilder är tagna av Kirsi och Carro.

Grattis Kirsi till en godkänd extriörbedömning på Babsan, och ett stort fång med blommor till dig som ordnade en så bra handler åt mig. TACk, TACK