ankiochalix

 

 

 

Igår var det snöstorm hela dagen, jag hade bestämt mig för att åka till Ulricehamns BK för att träna och hoppades på ett uppehåll. Det snöade fortfarande när jag åkte hemifrån, men när jag kom till Ulricehamn slutade det, skönt tänkte jag då blir det inte så jobbigt när man ska åka hem. Ulricehamn består ju enbart av backar, så jag hoppades på att jag inte skulle behöva stanna någonstans för det var rejält halt, när jag kom upp på toppen blev jag ändå tvungen att stanna i en korsning eftersom det kom en bil, det var bara till att slira sig fram tills man fått grepp igen.

 

Väl framme på klubben, gick jag till baksidan för att tända ytterbelysningen, tända belysningen på parkeringen och öppna stugan, då visade det sig att det fanns ingen ström, och det som var kolsvart ute, Agneta kom samtidigt och hon hade en ficklampa med sig som tur var, vi kollade alla propparna, men alla var hela. Kjell och Lotta kom också, och Kjell försökte hitta felet, efter en stund fick vi ringa till elbolaget, vi gick in i stugan och tände lite stearinljus under tiden.

 

 

Efter två timmar kom så strömmen tillbaka, det visade sig att det var ett elfel på någon stolpe som fanns en bit bort. När vi kom ut ur stugan igen hade det satt igång att snöa för fullt igen.

 

Ja, nu när det fanns ljus igen kunde vi ju göra det vi kom dit för nämligen träna. Och lycka, Alix gick kanon hela passet, från början till slut, hade han kanon fin kontakt, jobbade med mig hela tiden och vi hade jättekul. Det känns verkligen som om det börjar lösa sig, fortsätter det så här så blir det tävling för oss när säsongen börjar igen, och det är ju det jag har kämpat för hela tiden. Efteråt hade jag och Alix snökrig, man blir som en barnunge i snön.

 

 

När vi körde hem sen gick det inte särskilt fort kan jag tala om, det hade kommit bra med snö, och dom hade inte hunnit ploga.

 

 

I dag blev det bara promenad, och massor av snölek för hundarna, jag hade nämligen städdag efter jobbet, inte så kul men måste ju göras,sen fick Alix och Beily lata sig hela kvällen

I morse kom mina tre underbara barn tillsammans med två hundar in och gav mig frukost på sängen, dom sjöng ja må hon leva så det ekade och jag vaknade till ordentligt det var väl det som var meningen med skönsången.

Ute ösregnade det och vi som hade fått en hel del snö igår, tråkigt när det bara blir slask. När regnet avtagit bar det av ut på långpromenad, det var kallt som bara attan, Alix och Beily var dyngsura när vi kom hem.

På eftermiddagen kom mina två stora barn, med sambos och mitt lilla barnbarn Jasmine, väldens goaste lilla charmtroll.


Vi åt middag först och sen blev det såklart tårta, både till oss och hundarna, det är inte så ofta alla barn är samlade, alla har ju fullt upp, så det var jättekul.


Idag var det ju ingen träning, men det ska det bli imorgon, återkommer om det.
Och nu vräker snön ner igen.


Vi hörs/Ankie&Alix

 

 

Det ska vara kul att träna både för förare och hund, och då pratar jag inte om skyddet för det tycker hunden alltid är roligt utan om lydnaden. Jag kan väl inte säga att jag alltid tyckt att det varit så roligt med tanke på att Alix mest har velat köra sitt eget race, och det har kommit miljontals goda råd om hur man ska göra med den hunden. Och det lustiga är att hur duktiga än människor är på att tala om hur man ska göra, så har dom inget tålamod, för om den metoden inte sitter när man träffas nästa gång och det kan röra sig om dagar eller nån vecka, så kan man inte köra vidare på det, utan måste prova något annat. Stackars, Stackars hund och stackars dumma förare som inte säger ifrån. Detta var lite tankar om hur mitt tränande har sett ut.

 

 

Det ska vara kul att träna både för förare och hund, och det kan jag säga att det är nu, jag har äntligen hittat ett sätt som fungerar för både mig och Alix. Janne i Alvesta är lugnet själv, det gör allt mycket lättare när man tränar, han förklarar saker på ett sätt som gör att man förstår, och han ger sig aldrig, världens tålamod, vi gör om det tills det fungerar. Detta har gjort att jag blivit mycket lugnare och tydligare, och vips har jag en hund som tycker att det är värt att lyssna ( lite i alla fall, hi hi.... ). Ja, hundraprocentigt är det inte än, men en bra bit på väg, han försöker emellanåt, men är mycket lättare att ta tillbaka.

Foto/Kirsi Selin

 

Har kommit underfund med nu när jag tränar på UBK att Alix nu går hur bra som helst när det är full aktivitet på plan, andra hundar, människor som stojar och klickar och ja, vad dom nu gör förnågot. Men så fort vi är själva på plan och det står en grupp med bara människor vid sidan och tittar, så får Alix höga förväntningar och börjar leta runt på plan, huvudet går åt alla håll, han börjar gå fortare och lyssnar bara med ett halvt öra. Detta tränade jag på i måndags på UBK och fick tipset att göra något helt oförväntat när han gjorde så, och det fungerade faktiskt, efter några överaskningar, så gick han riktigt bra.

Nu är det riktigt roligt att träna, önskar att jag hade möjlghet att åka till Alvesta oftare.

 

När vi tränade i Alvesta sist, började vi med att lägga spår, och nu börjar jag bli nöjd med tempot, det finns dock en nackdel med föda i spåret för Alix del, och det är att apporterna blir inte lika intressanta, ska prova nästa gång att inte lägga födan så nära apporten. Annars så spårade han lugnt och bra med djup näsa.

Lydnaden gick jättebra, var på fotbollsplan, där det inte är lika mycket störning eftersom jag tränar på Alix koncentration och position, som går allt bättre och bättre, hade börjat värma upp honom och han började gå riktigt bra med fin kontakt och i bra possition, när jag känner en ökning av aktivitet hos Alix, det är Janne som kommer med en skyddsärm på sig och genast så får Alix förväntningar. Vi fortsätter på samma sätt som innan och Alix håller sig faktiskt lugn och går jättebra, Janne säger då att jag ska koppla loss honom, och jobba med honom på samma sätt, plus att vi gör lägganden med inkallningar, man märker att Alix är lite frustrerad för på inkallningen sätter han sig inte framför utan går direkt in till sidan, men det blir bättre efter ett tag. Han är väldigt kontrollerad och fin, trots att han har möjlighet att springa direkt på så väljer han att lyssna på vad jag säger, vi tränar så här för att Alix skapar sig alltid så höga förväntningar och vill då gärna stänga öronen och göra som han själv vill, men med denna träning så är det meningen att förväntningarna ska dämpas och att det händer absolut ingenting. Det var en väldigt bra träning.

TACK än en gång Janne för hjälpen.

 

Vi har fått en ny familjemedlem, Beily som Sonny min pojk har döpt henne till ( hennes kennelnamn är Thunderdust´s Faith ) är en pigg liten tjej som är full av bus och upptåg hela tiden, hennes bästa vänner är barnen dom har hur kul som helst. Hon tycker att Alix är en stor en som man måste fjäska en hel del för, och ju mer hon fjäskar desto mer vill Alix att hon ska sluta. När Alix leker sitter hon på första parkett och tittar på för då går det undan. Sonny och Beily har en egen hemsida http://thunderdustsfaith.zoomin.se

Efter en stunds bus och lek, somnar Moa och Beily tillsammans, man kan undra vad dom drömmer om?