Alvesta!!!!!
I veckan som gått har det blivit en hel del träning, i måndags var det som vanligt träning på UBK, vi började med platsliggning, det ser ut som om han ligger tryggt nu, så nästa gång ska jag ta ett steg vidare och lägga honom utan uppbindning, då får jag se om han ligger så tryggt som det verkar.
Vi har fått två nya medlemmar i gruppen en Caine Corso tik, och vår egen Beily.
Alix var väldigt på tårna , men det är ju så mycket lättare att jobba med honom nu att det inte var svårt att få honom att lyssna. Körde linförighet, fritt följ, läggande under gång, inkallning och apportering. Alix följer så bra nu att jag kan jobba på att finslipa momenten. Han lägger sig kanonsnabbt, så där finns inget att anmärka på, inkallningen är super, apporteringen, där jobbar jag på själva tagandet, han vill gärna lattja lite med den innan han tar den, och så har vi lite tugg innan avlämnandet. Måste även jobba på mina vänster helomvändningar, där hänger han inte riktigt med.
Har hittat ett bra ställe med belysning här hemma uppe vid skolan, visserligen en asfaltsplan men det spelar ju ingen roll, där tränar jag när jag inte åker någon annanstans, dessutom är det bra störning, där händer alltid något runtomkring.
Nu har äntligen Alvesta träningen kommit igång igen på lördagar, så då kommer det att bli heldagar, med spår, lydnad och ibland skydd. Det hela startade ju inte så bra visste att Alvesta skulle få storm, men kollade SMHI och då skulle det komma in under kvällen, så bra tänkte jag eftersom det är 40 mil att köra, då hinner jag hem innan det börjar! Det ösregnade när jag kom dit, vi började med spår, la ett u spår med fyra apporter, har ju haft ett uppehåll med spåret, så jag fick ta det som det kom, han började riktigt bra om än lite het, första och andra sträckan gick jätte bra, vinklarna tog han också bra, la sig fint vid apporterna, men sista sträckan blev lite jobbigare, det blåste kraftig sidovind vilket gjorde att han gärna ville ta spåret mer åt höger, men jag stod still och väntade ut honom, och till slut så tog han spårkärnan igen, jag får lägga lite mer spår så att han får upp spårkonditionen igen.
Tillbaka på klubben, helt genomblöt ända in på skinnet, trots regnkläder, vi fikade och det var gott med lite varmt kaffe och en macka. Sen var det dags att ta på sig sina blöta kläder och gå ut och köra lydnad, det hade börjat blåsa upp rejält, kände mig själv lite okoncentrerad faktiskt, men jag är supernöjd med lydnaden, nu hade vi ju delat upp det så att dom som kört lydnad, körde skydd på appellplanen, så man kunde ju bara träna sådant som man inte behövde redskap till, så om vi ska dela upp det så fortsättningsvis så får vi byta plan om det inte är för blött på fotbollsplan vill säga, A-hindret är ju något som man inte har tillgång till att träna hemma, inte jag i alla fall.
När jag tränat färdigt lydnaden insåg jag att det börjat blåsa så mycket att det var nödvändigt att åka hem, bilen for över vägen så det gällde att hålla ordentligt i ratten, en massa grenar och annat hade redan blåst ner på vägen, och träden låg nästan ner emellanåt, det var läskigt man vill ju inte ha ett träd över sig eller framför sig så man inte hinner stanna, när jag åkt ca 3 mil ser jag hur himlen är alldeles mörkgrå längre bort, möter en bil och den tappar något som far in i min bil, pang sa det och jag höll på att hoppa ur förarstolen, strax efter det förstår jag att den bilen måste släppt is, för jag kom in i världens snöoväder, det verkade som det hade pågått ett tag för det var en hel del blötsnö och inga direkta spår att köra i , kan säga att det inte var någon höjdare att ligga och köra ca 16 mil i det väglaget, tydligen hade de som åkt efter mig haft det bättre, men å andra sidan, var det ingenstans det hade sagts att det skulle komma snö, och eftersom jag måste hem, så kunde man ju heller inte chansa på att det skulle bli bättre det kunde lika väl blivit värre. Men hem kom jag i alla fall, till tre glada barn.
Helg!
Åkte till Kirsi i fredags för att träna lite, det är alltid lika trevligt att träna ihop med Kirsi.
Det är så roligt att träna nu när Alix är med på i stort sett allt man gör, även om det går mer eller mindre bra, så jobbar vi tillsammans, det gör ju allt så mycket lättare. Tränade främst på att han skulle få in rumpan åt vänster, gjorde steg förflyttningar kan man säga men i cirkel åt vänster, där man flyttade högerfoten först, hunden skall flytta sig med vänsterfoten,det kanske låter lätt, men tar faktiskt ett litet tag innan man får det att fungera.
I lördags var det examen, min systers dotter Anna var äntligen färdig med sin lärarutbildning, ett stort Grattis till din utbildning. Vi samlades allihop i en lokal som låg jättevackert nere vid en sjö i Skene. Det var runt ett 50 tal personer, varav 26 personer bestod av min familj, mina föräldrar, mina syskon med sina respektive och deras barn, mina fem barn, varav två nu har egen familj, ja, vi börjar bli rätt många och man får ju inte precis plats att träffas hemma hos någon längre. Det var jätteroligt att träffa alla på en gång igen, vi fick god mat och Anna fick många fina presenter.
I dag söndag har jag fortsatt träna på mina vänstersvängar och det går bättre och bättre, Alix han fäller jättemycket just nu, skulle nog kunna fylla flera säckar med hans underull. När det är blött ute och han går fot, så ser jag ut som om jag hade hårbyxor på mig, åtminstonde på vänster ben, hahaha.........
Måndagsträningen igång igen!
I måndags var det träning på UBK igen efter ett uppehåll sen innan jul, det var kul att träffa alla igen !
Jag och Frida gick först på en promenad med Alix och Connie, Connie löper så hon luktade jättegott, men Alix funkar någorlunda bra nu även när det är löptikar.
Väl tillbaka på plan började jag värma upp Alix inför platsliggningen, genom att gå på stora vänstervolten, det fungerar väldigt bra på Alix att använda denna uppvärmning. Platsliggningen gick bra, det var bara killar, här fick inte löptiken vara med man vill ju inte riskera något, ska nu börja täcka över min uppbindningskrok så att han inte ser den.
Efter platsliggningen körde vi faktiskt grupplydnad, vi ställde upp på led och Frida kommenderade oss hur vi skulle gå, vi hade även språngmarsch sick sack genom ledet en och en, vi gick in på en cirkel, och alla kommenderade sina hundar sitt samtidigt och gick ett varv runt alla hundar tillbaks till sin hund, vi tog ett varv så att alla samlades i mitten sittandes emot varandra, här ville jag inte gå ända inpå eftersom jag gjort detta tidigare och då var det tre hanhundar bla min som rök i hop, då fick jag börja om från början, Alix har lite problem med andra hanhundar, men det har blivit mycket bättre och då vill man ju inte förstöra något. Efter det ställde vi upp på linje igen och alla lämnade sina hundar för inkallning, sen kallade vi in dom en och en. Detta är en kul och nyttig träning för både förare och hund, föraren måste koncentrera sig och hålla reda på var de andra är och hundarna måste koncentrera sig på att följa, trots att det är en massa störning.
Sen körde vi en och en, tränade på det vi behövde, jag är ju väldigt sugen på tävling, och för att testa av honom hur han fungerar på tävling, ska jag köra en lydnadsetta först tänkte jag, så jag bad att få bli igenomkörd i hela ettan, för att se var vi stod och vad vi behöver träna på, alla momenten satt, t om ställandet under gång som jag nyss börjat träna på, han var förig och med hela tiden, och han gick i rätt position , förutom i en vänsterhalt, och när jag gjorde helt om.
Jag måste träna mycket på att få bort tugget i apporteringen, och på att han ska få in rumpan snabbare i helomvändningarna, jag har vänsterhelomvändningar, men det gör jag ju när jag tränar på min vänstervolt där jag lägger in mycket vändningar, så att han lär sig följa med snabbare. Detta var en test för att se var vi stod, nu när det börjat fungera så bra, är det viktigt att man inte rusar fram, för då hamnar man väl tillbaks på ruta ett igen.
Kirsi har ju drillat mig mycket med att, just göra mycket vändningar, halter, och att även lägga eller sätta hunden under språngmarsch. Så det är den här träningen som jag ska göra och sen testar man av emellanåt var man står.
Har jag hittat nyckeln till Alix..........?:-)
Så då har allt återgått till det normala. Hade en jättehärlig julafton med alla mina barn, och barnbarn hos mig, vi åt gott, delade ut julklappar och skrattade och pratade hela kvällen, Yngsta barnbarnet Leon var bara 13 dagar gammal, så mamma och pappa var lite trötta, har inte riktigt vant sig vid att det faktiskt finns en till i familjen nu, och det är ju inte så konstigt, vet ju själv hur det var när man fick sitt första barn, han är en liten sötnos, och otroligt stark, vill lyfta sitt huvud hela tiden.
Här har en del av mina barn samlats runt mig, samt Jasmine
mitt barnbarn som fyller 2 i mars.
Världens goaste charmtroll!
Moa min yngsta väntar på jultomten hela dagen!
Nyårsafton var jag i borås hos min äldsta dotter, det var bara jag och Beily vår sjumånaders tik, ville inte lämna henne ensam hemma för länge eftersom hon inte är van. Alix är inga problem att lämna och han bryr sig inte om smällare och raketer så han fick vara kvar hemma.
Madeleine min äldsta dotter och hennes Christian!
mmmmmmm. jättegott!
Lite champange på tolvslaget!
Madeleine och Christian har skaffat sig en Rottweilerhane på ett och ett halvt år, så Beily fick sitta kvar i bilen, annars hade det blivit livat värre. Blev lite orolig när jag märkte att det sköts raketer rätt nära parkeringen där jag hade Beily, men av erfarenhet vet jag att hundar hanterar oftast saker bättre utan oss människor som påverkar dom på ett eller annat vis (om dom inte redan är livrädda förstås). Efter tolvslaget när allt lugnat ner sig, gick jag och Christian ut med hundarna på en promenad, jag släppte Beily och det smällde till flera gånger men hon brydde sig inte, det var rätt skönt.
Christian och Buddha!
Jasmine som var livrädd för hundar innan har fått en kompis!
Tränat har jag gjort en hel del, och jag tror att jag nu hittat nyckeln till Alix, har ju provat allting i stort sett vad det gäller honom, men ändå inte fått honom att samarbeta när han inte själv vill, detta har gjort att jag inte kommit ut på tävlingsbanan ännu, men som sagt nu ser det ut som att jag hittat nyckeln, simpelt när man väl kom på det, nu samarbetar han på ett helt annat sätt, jag vet att jag sagt det förut, men denna gången is it a big difference.
Sist jag tränade, körde jag först uppvärmning i koppel, kopplade loss honom körde lite dämpande vänstervarv, varvat med sitt, ligg och stå under gång, gjorde flera halter, och han gick jättebra. Vi tränade hopp, utan och med apport, slätapportering, och framåtsändande.
Han funkade så bra, att jag bara var tvungen att testa IPO I fria följet, för att se om han hängde med hela vägen utan att försöka styra, det gjorde han och det var nog första gången, som han samarbetade till 100% hela tiden, ni förstår nog min lycka!
